Budgetomröstning och regeringskris

Varför ser läget ut som det gör idag i riksdagen? Egentligen är svaret enkelt: det är detta läge väljarna röstade fram i september. Kunde en regering sett annorlunda ut och därigenom undvikit en regeringskris? Fredrik Reinfeldt (var är han nu förtiden?) var tydlig med att om alliansen inte var större än S, V och Mp skulle Löfven bli statsminister.

Alltså fanns det inga alternativ till att Löfven blev statsminister och bildade regering. En trolig anledning till att Vänsterpartiet inte finns med i regeringen är att Löfven trodde att det skulle vara lättare att göra upp med borgerliga partier.

Det är självklart inte någon överraskning att de borgerliga lägger fram en budget och röstar på den. Det är inte heller särskilt överraskande att Sverigedemokraterna väljer att maximera sin tid i rampljuset genom att fälla regeringen även om de flesta trodde att de skulle följa den praxis som också gjorde att Sverigedemokraterna fick en talmanspost.

Slutsatsen blir, anser jag, att det har inte gått att göra så mycket för att undvika det uppkomna läget och det intressanta blir förstås hur partierna väljer att agera nu. Jag tycker att det krävs någon form av blocköverskridande överenskommelse om det ska finnas någon trovärdighet i att inte låta Sverigedemokraterna få ett västenligt inflytande över politiken.

Löfven har sagt sig sträcka ut en hand flera gånger under hösten men fått nobben. De borgerliga kritiserar Löfven för att inte gått fram med ett regeringsalternativ i valrörelsen. Det hade inte spelat någon roll. Det parlamentariska läget hade sett exakt likadant ut.

Om det blir ett extra val i mars kommer resultatet antagligen att bli ungefär som nu. Risken är att det parlamentariska läget blir exakt likadant. Då krävs blocköverskridande överenskommelser. Blir de borgerliga största block kan de fortsätta som de gjorde under perioden 2010 – 2014 och regera med stöd av Sverigedemokraterna. Det är det enda alternativet som återstår om alla vill hålla kvar vid blockpolitiken.