Vem är “En av oss” eller en av de andra

Jag har av olika anledningar hunnit läsa en del senaste veckan. Snart tre år efter massakern på Utöya har jag läst advokat Geir Lippestads bok om sin tid som försvarare till Anders Behring Breivik men även Åsne Seierstads bok “En av oss” som handlar om terrordådet och offren.

Fredag 22 juni satt jag i en bil mellan Piteå och Skellefteå på eftermiddagen. På Twitter och på nyheterna på radion följde vi nyheterna om ett bombdåd i Oslo. Strax efter halv sex började rykten ta fart om att någonting hände på AUF:s läger på Utöya. Nästan i realtid kunde man följa det fruktansvärda som hände.

I efterdyningarna av händelserna 22 juni diskuterades förstås vad det här terrorattentat var för någonting. Vilket ansvar bar högerextrema krafter i Norge och i Sverige som gjorde att någon kunde rättfärdiga ett attentat som tog 77 människors liv.

I EU-parlamentsvalet rycker främlingsfientliga, nationalistiska och även nynazistiska partier fram. Nynazistiska NPD fick 1 % av rösterna i Tyskland. Gyllene Gryning går framåt i Grekland. Jobbik i Ungern. Front National i Frankrike.

Under EU-valvakan nämnde Peter Wolodarski från DN att Front National fått 24 mandat i parlamentet. Sverige har 20. Jag twittrade om det. “Front National 24 platser. Sverige 20. Otäckt”. Svaren, retweetsen, favoritmarkeringarna gör mig ännu mer illa till mods. Svenska högerextremister jublar.

Som motvikt till det visar opinionsundersökningar att svenskar i allmänhet blir mer positiv till invandring. Men det känns tufft att snart tre år efter Utöya blåser vindarna i den riktning som faktiskt underblåste Anders Behring Breiviks agerande som tog 77 människors liv.