Regeringens vårproposition för kommunen

Ett något smalt ämne kan tyckas, men regeringens politik påverkar förstås Nyköpings kommun. Den stora bilden för kommunerna i Sverige är att regeringens försämring av både sjuk- och arbetslöshetsförsäkring kostar oss stora pengar när människor som är sjuka i stället för att få ta del av en sjukförsäkring i stället tvingas söka försörjningsstöd hos kommunerna.

Just vårpropositionen innehåller både bra saker och en del underliga antaganden. Först är det bra att regeringen sätter av mer pengar för bredbandsutbyggnad. Där har Nyköpings kommun varit väldigt offensiva och själva investerat 22 miljoner utöver de pengar staten har skjutit till.

Regeringen anslår 125 miljoner per år för att “barngrupperna ska kunna ha lämplig storlek” Det låter generöst. För Nyköpings del är det 600 000 kronor. En och en halv förskollärartjänst i hela kommunen. Det räcker ingenstans. Reformen är bara till för att regeringen ska kunna peka på att de gör någonting, den har ingen praktisk betydelse överhuvudtaget.

För oss med ansvar för kommunal ekonomi är det en annan sak som oroar mest. Regeringens prognos fram till 2017 är att kommunernas konsumtion, alltså den välfärd vi producerar i form av förskola, skola och äldreomsorg, ska öka 1 % per år. Det antagande gör man därför att då går kommunernas ekonomi ihop och regeringen behöver inte lägga mer pengar i statsbidrag till kommunerna.

I realiteten funkar det inte. Sveriges kommuner och landsting som är vårt samarbetsorgan skriver att: “Förbundet menar att denna bild inte är realistisk. Att kommunala konsumtionen skulle öka med mindre än vad som krävs av demografiska förändringar, bland annat ökat antal barn i grundskoleålder, samtidigt som skatteunderlaget växer kraftigt under närmaste åren är osannolikt”

Fler barn i förskolan ska helt enkelt kosta mycket mindre menar regeringen . Så ser det förstås inte ut. I Nyköping måste vi då arbeta för mer tillväxt i form av invånare och fler som arbetar annars går inte pusslet ihop. Den nuvarande regeringen verkar nämligen inte förstå kommunernas framtida utmaningar i form av utökade välfärdsbehov.